29/2-16 skottdagen

Som sagt, sömn är överskattat.... Fick sova ett par timmar och sedan ammade jag Harry med 1h mellanrum fram till 07.30 då jag gick upp. Hugo vaknade 06 och Johan satte på morgontv som roade honom tills jag gick upp. 
 
Från och med idag börjar Johan jobba heltid. Nu börjar den riktiga prövningen. Hugo är ledig måndagar och de andra dagarna så lämnar Johan 7.45 på förskolan och jag hämtar 11.30 när han ätit lunch. 
 
Som tur var hade Harry en guldstund på morgonen. Kanske börjar dropparna hjälpa lite... Jag kunde snabbt som tusan äta frukost med Hugo, göra iordning oss två, vika tvätt så att nästa maskin kunde hängas, betala räkningar, men då räckte det för Harry. Räkningarna betalades med galet gnällig Hugo och illvrålande Harry. 
 
Sedan provade jag att bada Harry i handfatet istället för i badbalja. Jag la en mjuk handduk i botten. Det var populärt. Speciellt när kranen var på. Inte ett pip sa han utan bara njöt. Han somnade gott på mitt bröst efter badet. Hugo gjorde allt för att testa gränser. Det är provocerande som tusan när man sitter i soffan med sovande Harry på sig.
 
 Hugo somnade inte förrän 21 igår stackarn och vaknade som sagt 6. Så vid lunch var han slut... 
 
På eftermiddagen tog vi en promenad till lekplatsen ock passade på att handla lite extra till kvällen. Morfarbesök på G. Som ni ser pendlar vår stora skatt mellan glädje och förtvivlan snabbt. Här råkade mamma gå åt fel håll....💗. Det är jobbigt att vara 3 år.
 
 Barnens morfar kom på kvällen. Vi ville ju presentera barnbarn nr2. Vi bjöd på fläskfilégryta med ris, kladdkaka till efterrätt och en avec till kaffet. Hugo var som vanligt väldigt glad att träffa morfar 💗.
 
Matlagning med ett glas bubbel och Harry i babybjörnen. 
 
Harry har verkat lite mer tillfreds idag. Jag har iaf kunnat lägga honom ifrån mig små stunder och han sov i vagnen i parken fast vagnen stod still. 
 
 Han har börjat småprata lite sista dagarna och lyssnar väldigt efter våra röster. Han studerar oss noga vid ögonkontakt. Han småler lite så jag väntar på första stora leendet med spänning. 

Carlströms vardag- toppen av ett isberg

Om småbarnsår, vardagen och vägen till att komma iform igen.

RSS 2.0