11/9-16 vardagsångest
Om du inte orkar med gnäll... Klicka X och gå vidare med dagen....
Gahhaaahhhh... Ensam med barnen i helgen. Johan är på kick of. Givetvis blir Harry tokförkyld. Sover knappt något. Jag slits mellan känslan att bara vilja sova, Harry som gnäller, Hugo som behöver stimulans. Harry vrålar, Hugo vill ha mellanmål eller en kram eller att jag ska titta på något. Harry somnar äntligen på mig, Hugo behöver bajsa och hjälp.... Man ska laga frukost, fixa köket, klä på och borsta tänder på båda och sig själv. Helst innan lunch. Dags för lunch och sen plock i köket igen. Förbereda middag, planera veckans mat osv osv Det tar aldrig slut.... Idag har jag krupit under stenen. Imorgon är en annan dag. Men jag ska hinna plugga och lämna in en text innan dagen är slut. Jag har inte ens tid att bryta ihop och komma igen....
Natten har varit fruktansvärd och jag tycker synd om Harry som mår så skruttigt. Han är förkyld, hostig och har ont i magen. Vi har börjat med semperdroppar och minifom igen. Får se om det hjälper.
Ja, så här känner nog de allra flesta småbarnsföräldrar ibland och de som aldrig känt så här... GRATTIS 🎉
Jag har gjort mitt bästa som mamma efter situationen men blä för att inte få sova, att vara lättirriiterad, dåligt tålamod osv. Sämsta morsan ever känslan.
Jag har blivit erbjuden hjälp att andra kan leka med Hugo men det är svårt att ens orka ta emot hjälp såna här skitdagar. Snart har jag krupit fram igen och lämnat skitdagar bakom mig....
Positivt!! Hugo cyklade ända till stadsparken igår och tillbaka. Harry var nöjd i vagnen hela långa promenaden.
Huvudfotingar i sanden.
